102 HÖNOR FRIA AV RÄDDNINGSTJÄNSTEN #13

Natten till måndagen den 14 april fritogs totalt 102 hönor från hönserier i Gråbo (utanför Göteborg - som fick besök två gånger under samma morgon), Linköping och Örnsköldsvik. Samtliga hönor levde tills i natt instängda i burar. Aktionen har inte gjort någon skillnad mellan de gamla burarna och de nya, inredda burarna. Ytan i de nya burarna är den samma som i de gamla, olagliga burarna. Fåglarnas behov är fortfarande inte tillgodosedda.

AKTIONSGRUPP PIPPI INFÖR RÄTTA [030910]
Pressmeddelande
Aktionsgrupp Pippi inför rätta
Media inför rättegången
Fyra anklagas för hönsstöld (Corren)
Fyra riskerar böter för hönsstöld (TV4)
Upprört inför rättegång mot hönstjuvar (Östnytt)

Domen mot Aktionsgrupp Pippi: tingsrätten finner gruppen skyldig till stöld. Rätten anser att eftersom de "förfogat över hönorna på ett sådant sätt att de tillägnat sig dem är deras handlande att ses som stöld". Straffet blev 100 dagsböter à 30 kronor vardera. Två av dem fick även villkorlig dom.
Rätten skriver också: "Annat har inte framkommit i målet än att det aktuella hönseriet förvarade hönorna i av Jordbruksverket godkända burar och även i övrigt gällande lagstiftning". Djurskyddslagen tycks alltså inte passa in i kategorin "gällande lagstiftning".

Media efter rättegången
Böter för djurrättaktivister (Östnytt)
Hönsstöld gav böter (Land Lantbruk)
Dömda för stöld av höns (Sveriges Radio)
Hönstjuvar dömda till böter (Norrköpings-Tidning)

AKTIONSGRUPP PIPPI ÖVERKLAGAR [031006]
Aktionsgrupp Pippi [Anders Agebjörn, Sarah Emery, Alvin Lindstam och Björn-Peder Schmid] har idag lämnat in överklagan på domen mot dem som kom den 17 sep. i Linköpings tingsrätt.
Aktionsgrupp Pippi överklagar och yrkar på straffrihet eftersom de hävdar att de handlat i nödvärn. Detta yrkade de också på i tingsrätten, men de känner att tingsrätten inte gett dem en rättvis prövning utan dömt från en förutfattad mening. Domen ignorerar helt vad det sakkunniga vittnet sagt och skriver istället att "inget annat har framkommit i målet än att det aktuella hönseriet förvarade hönorna i av Jordbruksverket godkända burar och även i övrigt följde gällande lagstiftning". De tilltalade reagerar på att tingsrätten inte lyssnat på vad de och deras vittne sagt och Sarah Emery konstaterar att djurskyddslagen tycks alltså inte passa in i kategorin "gällande lagstiftning".

Första dagen i frihet!

Fler bilder från de första dagarna i frihet
(Extern länk)

Göteborg/GRÅBO - 15 räddade

De befriade hönorna har nu påbörjat ett liv i trygghet hos människor som kommer att beskydda dom och ge dom kärlek. De kommer att få vara hönor på riktigt, med allt vad det innebär. Bland annat kommer de för första gången i sitt liv kunna sträcka ut vingarna ordentligt, sandbada, sprätta i jorden och se solen lysa.
De som utförde fritagningen i Gråbo utanför Göteborg är Majja Carlsson och Liv Linder.

ÖRNSKÖLDSVIK - 10 hönor räddade

Tio hönor befriades från hönseriet i Hundsjö, Gideå, norr om Örnsköldsvik. De finns nu i sitt nya hem på landet, där de så snart de fått lite självförtroende kommer få gå fritt och picka i jorden. Tio hönor har fått chansen till ett nytt liv. Tusentals - miljontals - andra sitter kvar i sina fängelser. Ingen kan längre inbilla oss att det inte finns några alternativ.
Aktion 13 Umeå består av Åsa Augustsson och Simon Westerberg.

GÖTEBORG/GRÅBO - 17 hönor räddade

- Miljontals hönor sitter fortfarande i burar. Vi uppmanar alla Sveriges konsumenter att bojkotta äggindustrin i påsk, säger Tomas Nilsson, 29-årig biolog som deltog i aktionen.
I aktionen deltog förutom Tomas Nilsson också Gabriel Collin och Hanna Ekegren.

LINKÖPING - 60 hönor räddade

De fyra aktivisterna i Aktionsgrupp Pippi bröt sig in i Täljestads hönseri, tog ut 60 hönor ur burarna, lämnade ett brev till hönsfarmaren och förde dem till deras nya hem. Där kommer de att tas omhand på ett sätt som ger dem möjlighet att göra sånt som hönor tycker om att göra.
Namnet Aktionsgrupp Pippi kommer från att Pippi på många punkter är som de önskar att världen skulle vara; full av ungdomlig tro på en bättre värld, styrka, kamp, kreativ naivitet, välvillighet, busighet och ärlighet. De vill också hedra Astrid Lindgren för hennes arbete för hönornas frihet och för hennes författarskap.
I aktionen deltog Alvin Lindstam, studerande från Norrköping, Björn Schmid, konstnär från Vadstena, Anders Agebjörn, studerande från Linköping och Sarah Emery, studerande från samma stad.

Alvin Lindstams aktionsberättelse

Vi stannade bilen på en infart i närheten av Linghem, ett par minuters bilresa från Täljestads hönseri. Vi gick ut ur bilen, tog fram påsarna som vi tidigare packat och märkt med våra namn. Jag drog på mig skyddsdräkten, munskyddet, pannlampan och gummihandskarna och gick till bilen igen. På vägen mot hönseriet blev jag sen påmind om att vi inte skulle ha på handskarna när vi skulle putta bilen, så jag tog av mig dem.

Vi stannade precis innan tunneln under motorvägen, och alla utan den som körde bilen hoppade ut. Vi gick längs vägen till hönseriet, den väg som vi kommit på två gånger tidigare när vi rekat. Vi tyckte vi såg en bil komma mot oss så vi slängde oss ner i diket för att inte bli sedda, men efter en stund insåg vi att det bara var bilar från motorvägen strax bakom oss och gick vidare. När vi kom fram till farmen kollade vi att det inte lyste i bostadshuset och ringde bilen. Vi stod vid vägen och väntade, det kändes som en väldigt lång tid innan bilen kom.

En hundra meter innan oss stängde föraren av motorn och strålkastarna och rullade fram till oss. Vi gick bakom bilen och puttade den på den lilla grusvägen precis framför bostadshuset för att komma fram till det stall som innehöll burhöns. Att gå där med ljuden från hjulen på gruset och samtidigt titta upp mot huset för att se om de vaknade var ett av de nervösaste tillfällen jag har varit med om, då kände man verkligen hur adrenalinet pumpades omkring i kroppen. När vi kommit till en grusplan utom synhåll från huset vände vi bilen för att sedan kunna köra iväg så snabbt som möjligt.

Jag öppnade luckan bakpå bilen och gick och hämtade mina handskar och skoskydd i bilen. Jag tog på mig handskarna och stoppade skoskydden innanför resåret på skyddsdräkten för att ha den till hands när vi skulle in till hönorna. Sedan gick vi runt en liten bassäng med avföring till den dörr vi planerat att bryta upp. Vi började med att dra loss en trälist bredvid dörren som jag bedömde skulle vara i vägen.

Själva uppbrytandet av dörren har jag inget klart minne av vem som gjorde vad i alla lägen, men jag kommer ihåg hur vi först stegvis slog in kofoten under metallkanten som gick över dörrspringan, och hur den så småningom öppnade sig så man såg de två låskolvarna. Det var en väldigt speciell känsla att slå in kofoten mellan dörren och dörrkarmen med en ljuddämpad metallklubba, och att sen stå där två personer och gunga kofoten fram och tillbaka och se hur dörren sakta var på väg att öppnas.

När vi hade brutit upp dörren öppnades den ordentligt så man såg inte in, när vi öppnade dörren slogs vi av ett skräckslaget kacklade och rörelse från tre rader burar rakt framför oss. Jag kan inte minnas om det var jag eller någon annan som gjorde det, men snabbt efter att den öppnats stängdes den igen av ren överraskning. Efter att vi sansat oss lite tog jag fram kameran och fotograferade dörren och sedan hönorna genom den öppna dörren. Sedan gick vi in i hönseriet, jag var noggrann med att inte trampa därinne utan skoskydd eller att låta skoskydden komma i kontakt med något utanför.

Jag tror jag stod en stund och tittade där inne, jag blev väldigt överraskad över hur det såg ut därinne. Jag trodde mig vara medveten om hur det såg ut inne i ett hönsstall och vara förberedd på det, men tydligen var det värre än så. Vi undersökte öppningsanordningen men förstod den inte så vi tvingades dra upp burarna på ena sidan. Sen kom första laddningen lådor från bilen, jag tog en av dem öppnade den och släppte ner hönan som min vän kom med. Jag försökte öppna tofu-line-burken fylld med vatten och havregryn, och såg senare till att öppna dem innan första hönan kom ner i lådan.

Packningsarbetet fortskred; jag hämtade lådor vid dörren, öppnade burken med färdkosten, och öppnade och stängde locket när min vän kom med hönor som han tagit ut ur burarna. Man fick vara väldigt försiktig när man satte på locket eftersom det kunde komma en vinge, klo, eller huvud i vägen. Med lite varsamhet gick det dock bra, och jag tror inte att någon kom till skada av det.

Efter ett tag kom den medaktivist som hade filmkameran in och började filma, då insåg jag att det bara var de lådor som stod där i gången kvar. Det hela gick på väldigt smidigt, och jag blev ganska överraskad över att vi snart hade tagit 60 hönor. Jag minns dock en gång då en äldre typ av tofu-line-burk skulle öppnas, men jag fick inte upp den, samtidigt som min vän stod bredvid med en höna. Det hela gick dock bra efter att jag lugnat ner mig, och lyckligtvis var det en lugn höna som väntade på att stoppas ner i kartongen.

När alla lådor sedan var packade stannade jag kvar en stund för att fotografera, jag hade inte haft möjlighet att göra det när vi stoppade ner hönorna i kartongerna. Det blev bara en bild på när de bar ut den sista lådan och sedan på de hönor som satt kvar i burarna. Jag hade gärna tagit fler bilder, men jag kände mig manad att gå tillbaka eftersom de andra väntade på mig och första prioritet var att få iväg hönorna. När jag kom tillbaka var allt tillbakalagt i bilen och brevet uppnitat på väggen, så det var bara att hoppa in i bilen och åka därifrån.

När vi körde förbi bostadshuset och svängde ut på stora vägen kändes det som en otrolig befrielse. Vi hade klarat det, vi hade som nybörjare i den här sortens aktioner lyckats frita hela 60 värphöns från denna vidriga institution.

Känslan när man ringde till mamma och till den som skulle skicka ut rikspressmeddelandet och berättade att vi fått med oss 60 stycken var enorm.

Jag skulle vilja avsluta med ett citat från min vän Anders Agebjörn som också var med på aktionen:

Om man någon gång har tvivlat på det här, så gör man inte det nu. Och har man någon gång varit rädd för att ta debatt för någon, så är man inte det nu heller.

Alvin Lindstam

Räddningstjänsten
c/o Westerberg
Språkgränd 41 3tr, 907 33 UMEÅ
Pg: 112 98 26-2
info@raddningstjansten.org

Kontaktperson: Åsa-Maja Augustsson
Mobil: 0709-695378